Väl tillagad stuss: Håll det i familjen Del 5

En smäll på dagen betyder en smäll på natten

Eftersom Marlena hade fått smisk på dagen skulle hon få smisk på natten. Hela dagen hade Rose nämnt att hon skulle få smisk innan läggdags. Hela dagen hade Rose frågat henne om Marlena kände att smisk skulle vara tillräckligt straff med tanke på den ovanliga omständigheterna. Varje gång hade Marlena artigt avböjt att få några fler smisk.

Vid dagens slut hade Rose och Marlena suttit i vardagsrummet och läst när Rose dramatiskt slog igen sin bok. “Så där ja!” sa hon,

“Dags för det där smisket jag lovade dig.”

Marlena bad henne att inte ta med henne uppför trappan för att få smisk. Hade hon inte lärt sig läxan med allt smisk hon redan fått? Men Rose var sträng, reglerna var reglerna och det skulle helt enkelt inte gå att överge dem så lätt. Hon påpekade att Marlenas hjärna kanske satt på fel ställe i kroppen och att ett gammaldags smisk på bara stjärnan med nerdragna byxor kanske var precis vad som behövdes för att hamra in läxan en gång för alla. Och eftersom Rose hade påmint henne hela dagen verkade det som om den yngre kvinnan led av ett olyckligt kort minne. Hur som helst skulle mycket lösas med en uppvärmd sits!

Marlena fördes sedan uppför trappan i handleden, återigen kännande sig som en mycket stygg liten flicka. När de kom in i sovrummet tvingades hon klä av sig helt för att få sin utskällning. Men innan hon fick den mycket fruktade agan lämnade Rose rummet för att göra sig lite varm choklad. Men inte utan att först ha sagt åt Marlena att hon skulle vänta på henne medan hon vände sig mot sängen och inte rörde en muskel.

Medan Rose var borta och förberedde sin choklad hade Marlena gott om tid att minnas hur hon hade hamnat vid denna olyckliga punkt i sitt liv. Hur hon än försökte kunde hon inte skaka av sig känslan av fruktan. Vetskapen om att det skulle bli ett oundvikligt smisk ökade bara hennes oro. Och den svala brisen som svepte över hennes bara kött erbjöd ingen tröst från vetskapen om att hon snart igen skulle ligga med stjärten i vädret, med benen fladdrande över Roses knä.

När Rose återvände var Marlena förtvivlad. Utskällningen hon fick gick förbi i en dimma. Det enda hon kunde tänka på var vad som skulle komma. Och när hon fick det rakt-på-sakliga smisket på bara stjärnan var det nästan en lättnad. Nästan.